You got me begging you for mercy

Är äntligen hemma från Roskilde, och jag har fan aldrig älskat min säng så mycket som nu.

Show me show me show me how you do that trick

Det är nu officiellt. Jag är kär. Och det känns otroligt fint.

I know that you will listen.

Det känns som om den här sommaren kommer bli ungefär så fin som jag hoppats. Iggy är släppt på bete och ser piggare och yngre ut än någonsin. Har ju haft mina nojor över att han inte kommer vara kvar så länge till, men det var nog den automatiska slöheten efter vintern som gjorde sitt. Som han verkar nu tror jag att fortfarande har många lyckliga år tillsammans. Nu ska han få en lång, lat sommar utan någon mer kontakt med människor än obligatorisk visitering. Sadlar, grimmor och ridbanor är så långt bort de kan vara.

Och på torsdag får jag finbesök. Samuel, som några av er känner till, kommer ner till Sthlm. Det blir vårt första IRL-möte inför våra gemensamma resor till Peace & Love och sedan Roskile. Känns nervöst men väldigt bra. Jag hade inte trott att jag skulle få känslor för någon så tidigt efter uppbrottet med J. Jag försökte till och med avskärma mig från allt av motsatt kön just för att undvika det. Men någon som kan få en att skratta på riktigt med det första meddelandet han skriver, sådana personer hittar man inte överallt. Och det mest fantastiska är ju att jag framstod som lika rolig i hans ögon. Sådant händer aldrig.

Jag tror att juni månad kommer bli en söt månad.

Hide from yourself and see how you fade

Har haft en period med status: inaktiv på MSN, communitys och blogg. Det har hänt nya saker som jag behöver fundera över och för att inte överhetta stackars hjärnan har jag ägnat mig åt mitt liv IRL istället. Ska ta och plita ner något när lusten och orken återvänder. Tills vidare kan jag åtminstone meddela att jag fortfarande lever - om någon nu skulle undra, alltså.

I feel bad, I feel bad, I feel better

Note to self: Spendera aldrig en hel dag i maj på picknick ute i det gröna, endast iklädd en tunn sommarklänning och en kofta. Även om det är varmt kommer det bli kallt alt. blåsa kalla vindar, och när det väl gör det är det för sent att ångra sig. Och en picknick med tidiga sommarkänslor uppväger inte att under fler dagar efteråt hosta tills man spyr.

Det positiva med att vara tvångsasocial i sin lägenhet är att man får mycket tid åt att fundera över livet och allt därtill. Jag har eventuellt kommit fram till beslutet att bryta upp med mitt nuvarande liv och starta något nytt. Flytta från staden till landsorten, i en helt annan del av landet, byta jobb. Slippa storstadsstressen och den kyliga mentaliteten som jag aldrig ändå gillat. Iggy skulle kunna få det så bra också, i ett litet, mysigt stall på landet med enorma gröna, kuperade hagar att bara må bra i. Och Mironja skulle ha möjligheten att springa utomhus hela dagarna, inte tvingas sitta inomhus i lägenheten efter jobbet och mellan promenaderna. Det är ju liksom inte bara jag som ska ha den bästa möjliga tillvaron.

De där funderingarna har existerat länge, och efter allt som hänt den senaste tiden har mina drömmar bara blivit starkare. Fan, det är ju nu jag borde ta chansen och göra allt det jag velat men inte kunnat tack vare att jag faktiskt delade mitt liv med någon annan. Nu är den begränsningen borta, och jag undrar egentligen vad det är jag väntar på. Alla jag känner vet ju att jag överväger att dra härifrån, så det lär ju inte komma som någon överraskning. Har suttit på Hemnet och blängt mig galen på små, söta hästgårdar för nästan inga pengar alls. Så... ja. Jag ska ta mig några fler funderare, kika på jobb och mäklare, och sedan får vi se vad som skett till hösten.

I thought you said summer is going to take the pain away

Över en månad har passerat, och jag känner mig fortfarande som ett emo. Och imorgon fyller mamma år. Bra tajming. Jag kommer sitta där med släkten på plats och kämpa mot tårarna när alla ska delge sina sympatier om hur tråkigt det är att det tagit slut. Ja, jag VET att det är tråkigt. För mig (och Jocke?) framför alla andra. Och alla kommer tala om hans dåliga sidor, så som folk alltid gör när de vill visa medlidande. "Men du, minns du inte det där, den där gången, hur han brukade vara. Det är väl skönt att slippa?".
De har fel. Det finns inget som är skönt att slippa. Och jag hatar mig så fruktansvärt mycket för att jag är så svag. Mina feministiskt lagda föräldrar var redan i början av mina tonår måna om att påtala det viktiga i att vara självständig och aldrig hänga upp sitt välmående och sitt liv på en kille. Visst, sa jag, det kommer jag aldrig göra. Se vad som hände. I'm a complete mess.

Ligger hemma i feber och snorattacker. Utanför fönstret skiner solen, och jag orkar inte ens gå ut på balkongen av rädsla för att dö i lungsot eller liknande. Och jag saknar Iggy. Sara med Top Cat skulle ta med honom som handhäst en sväng idag, så att han slipper bli stel. Snällt gjort. Borde väl köpa något fint åt henne då hon vägrar ta emot pengar, men vad köper man till en tjej som fick en splitterny bil i 20-årspresent av sina föräldrar och redan har ett par miljoner på kontot?

Det kanske kommer en förändring

Jag brukar inte vara ett av de fanatiska kentfansen, men inatt går den här låten på repeat. Ibland undrar jag hur Joakim Berg bär sig åt.

Älskling, sommaren kommer långsamt
Tänk om du kunde se
lilla Sverige ändrar form
Husen & gatorna är tomma
Semestertid är landet i undantagstillstånd

En motorväg, skär genom centrum
över torgen och betongen
i en plötslig hagelstorm
Man glömmer att nätterna är korta
och sömnen den bedrar mig
med min hjärtesorg

Men älskling, i natt kom du tillbaka
och allting var förlåtet
i en sällsynt lycklig dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
hänger skuggan av hoppet kvar i mina rum

Älskling, jag vet att du är vaken
Signalen når din del, av världen
men får inget svar
I värmen står luften dödligt stilla
Tänk om du kunde se
hur processen tappar fart

Älskling, i natt kom du tillbaka
och allting var förlåtet
I en återvunnen dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
hänger skuggan av hoppet kvar på mitt rum

Älskling, jag har hittat in från mörkret
det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
En ny start, jag tänker nya tankar
men allt det där du föll för
finns fortfarande kvar
Allting har förändrats
men jag känner likadant

Älskling i natt kom du tillbaka
och allt fick sin förklaring
i en återvunnen dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
ser jag skuggan av hoppet försvinna från mitt rum
Skuggan av hoppet försvinner från mitt rum

Älskling, jag har hittat in från mörkret

Jag har valt att ta bort större delen av inläggen från mars till och med nu. De ligger kvar på bloggen men är tills vidare inte publika. För mycket känslor och för mycket privata saker som jag inte känner att omvärlden behöver ta del av just nu.

Dagens positiva lista

Saker jag borde vara glad över:

Jag har världens bästa föräldrar.
Jag har en underbar häst.
Min lägenhet är söt.
Jag är inte längre överviktig.
Jag har fina vänner.
Feel good-shopping för 5000 spänn imorgon.
Jag är duktig på att rita.
Inga måsten denna vecka.
Jag ska se Familjen i sommar.
Jag ska även se Death Cab for Cutie i sommar.
Jag bor i ett lugnt område.
Min ekonomi ligger på plus.
Jag ska åka till Island i juli.

I don't look back, still I'm dying with every step I take.

På fyra ben går den som jag gillar allra bäst.

Jag valde att ta en kort arbetsdag idag. Släppte ut hästar, vattnade, mockade boxar och mätte foder med en sådan fart att Susanna Kallur blivit grön av avundsjuka. Men så blev jag klar innan 12 också, medan de andra ännu kämpade med mockningen. Sadlade sedan på Iggy och skrittade ut på en långtur i skogen. Vi var borta i över 3 timmar. De som aldrig känt kärleken till en häst kan säkert inte förstå det, men under en riktigt svart period finns det inga bättre bollplank att älta sina problem inför. Man pratar om allt och lite till, svär och gråter, och hästen blir alldeles magiskt lugn när den känner av ens tillstånd. Inte alla, men Iggy är sådan. De flesta djur man kommer nära på rätt sätt är det.
Det är vid sådana stunder man inser varför djuren är så otroligt mycket bättre än vi människor någonsin kommer kunna bli.

Ligger nu framför TVn och känner mig sunkig. Har inte orkat duscha eller tvätta håret, men on the other side, vad gör det när arbetsplatsen är ett stall. Ska titta på South Park hela kvällen. Love Actually, Notting Hill, Brokeback Mountain, Finding Neverland och alla andra snyftfilmer med kärleksberättelser är begravda långt in i bokhyllan.

Yesterday, love was such an easy game to play

Värdelös dag. Föregående natt gav mig inte en sekunds sömn. Tårar blandades med film, musik och mer tårar. Vad jag än gör, ser och hör, kan jag inte låta bli att relatera det till honom. Om kopplingarna inte redan finns skapar jag dem själv. Den filmen såg vi på vår treårsdag. Den låten brukade han spela på sin gitarr de vackra sommarkvällarna på balkongen. Det citatet beskriver vårt förhållande, som det var. Och så vidare. I all oändlighet.

Jag saknar honom. Det han betydde och var. Han räddade mig ur skiten. Han stod upp för mig och blev den första att verkligen tycka om mig. Vi hade det fint ihop, i alla fall ur min vinkel. Men nu känner jag mig bara så brutalt sviken. Det som betydde så mycket för mig är plötsligt reducerat till noll. När jag vet att han med säkerhet inte delade nöjet och känslorna den sista tiden, vad spelar min upplevelse för roll? Det vackra existerade inte någon annanstans än i mina blå ögon. Men jag minns vad vi en gång hade, och det smärtar att tänka på att det inte kommer igen.

Kylan blev min vän
min ursäkt för att
gömma mig igen
I musiken
Och Ziggy blev min bror
När du fann mig satt jag hjälplös
vid ett bord
jag som nyss föll till en
obegriplig jord

du blev min räddning
så obegripligt stort
att du vill vara min
att du vill vara min
att du vill vara min
att du vill vara min

Du var aldrig rädd
för dom som kallat mig en skada
redan skedd
du är musiken
och Ziggy han förstod
Att jag som alltid varit stum
behövde ord
jag som tvekat
jag som aldrig vågat tro

Att jag har nånting
så obegripligt stort
att du vill vara min
att du vill vara min
att du vill vara min
att du vill vara min

Det är ett under att du ser mig
att du fortfarande ser mig
Ett under att du ser mig
som någon som kan ge dig

Nånting som får dig
att vilja vara min
Att du vill vara min
Att du vill vara min
Att du vill vara min
Att du vill vara min

Once in a while along the way, love's been good to me

Jocke har gjort slut. Det är över. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, hur jag ska agera. Jag har aldrig gått igenom något sådant här förut, jag vet inte vad man gör. Vad man borde göra. Jag grät hela natten, lät till och med Mironja sova i sängen, vilket hon inte fått göra på över fyra år. Men jag behövde något varmt och levande att hålla i. Det har aldrig någonsin gjort så ont.

Någonstans hade jag en naiv förhoppning om vi hade en framtid tillsammans. Att vi en dag kanske skulle vara en familj. Nu vet jag att det aldrig kommer att bli så, och jag måste ta mig förbi det här. Jag lyckades helt enkelt inte vara tillräckligt bra för honom.

Prozac painkillers

Kikade igenom min gamla skoldator, den med Windows 2000 (eller var det till och med 98?) på, och hittade fullt med texter jag skrivit till arbeten. Bland annat ett helt gäng noveller från högstadiet. Ganska spännande. Jag minns att jag tyckte att jag var så otroligt duktig på att skriva på den tiden, det var väl det enda jag gillade med mig själv. Och lärarna var inte sena att hylla min tjugosidiga novell om en SS-soldats upplevelser och tankar under sin tjänstgöring i ett koncentrationsläger. Men nu när jag tittar tillbaka på det och verkligen läser igenom texterna inser jag att det är rent skräp. Det är så att man vill brista ut i ett rungande vrålskratt när man ser personernas repliker - så krystade att även manusförfattarna till James Bond skulle vrida sig i plågor! Dessutom trodde jag att jag kunde tyska och slängde för realismens skull in någon tysk mening eller ett ord här och där. Problemet är att Tysklands språkfascister hade avrättat mig på stört om de fått se mina grova misstag. Som tur är kunde varken svenskläraren eller SO-läraren tyska, och jag fick MVG. Lucky.

Jag sprang på nämnda svensklärare på stan häromdagen. Det blev ett par minuters vardagligt småprat och han frågade vad jag gjorde nu för tiden. När jag berättade att jag var hästskötare och ägnade mina dagar åt att mocka hästskit antog han ett väldigt sammanbitet ansiktsuttryck. Sedan log han och sa att det var bra för mig, jag som alltid varit så hästintresserad, men jag såg på honom att han blev besviken. Samma gamla prestationskrävande människa som för fem år sedan, som ännu tycker att karriär och en hög lögn går före lycka och trivsel. Some things never change.

Making islands where no island should go

Dagens att göra

- Lägga ut saker på Tradera
- Titta klart på Mount Everest-dokumentären jag tankade igår
- Gå på långpromenad med Mironja
- Åka upp till Jacob med hans kvarglömda film
- Mocka ur hela Iggys box och lägga in nytt spån
- Göra cupcakes
- Betala räkningar