måndag 31 mars 2008

Once in a while along the way, love's been good to me

Jocke har gjort slut. Det är över. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, hur jag ska agera. Jag har aldrig gått igenom något sådant här förut, jag vet inte vad man gör. Vad man borde göra. Jag grät hela natten, lät till och med Mironja sova i sängen, vilket hon inte fått göra på över fyra år. Men jag behövde något varmt och levande att hålla i. Det har aldrig någonsin gjort så ont.

Någonstans hade jag en naiv förhoppning om vi hade en framtid tillsammans. Att vi en dag kanske skulle vara en familj. Nu vet jag att det aldrig kommer att bli så, och jag måste ta mig förbi det här. Jag lyckades helt enkelt inte vara tillräckligt bra för honom.