Jag valde att ta en kort arbetsdag idag. Släppte ut hästar, vattnade, mockade boxar och mätte foder med en sådan fart att Susanna Kallur blivit grön av avundsjuka. Men så blev jag klar innan 12 också, medan de andra ännu kämpade med mockningen. Sadlade sedan på Iggy och skrittade ut på en långtur i skogen. Vi var borta i över 3 timmar. De som aldrig känt kärleken till en häst kan säkert inte förstå det, men under en riktigt svart period finns det inga bättre bollplank att älta sina problem inför. Man pratar om allt och lite till, svär och gråter, och hästen blir alldeles magiskt lugn när den känner av ens tillstånd. Inte alla, men Iggy är sådan. De flesta djur man kommer nära på rätt sätt är det.
Det är vid sådana stunder man inser varför djuren är så otroligt mycket bättre än vi människor någonsin kommer kunna bli.
Ligger nu framför TVn och känner mig sunkig. Har inte orkat duscha eller tvätta håret, men on the other side, vad gör det när arbetsplatsen är ett stall. Ska titta på South Park hela kvällen. Love Actually, Notting Hill, Brokeback Mountain, Finding Neverland och alla andra snyftfilmer med kärleksberättelser är begravda långt in i bokhyllan.
