På fyra ben går den som jag gillar allra bäst.

Jag valde att ta en kort arbetsdag idag. Släppte ut hästar, vattnade, mockade boxar och mätte foder med en sådan fart att Susanna Kallur blivit grön av avundsjuka. Men så blev jag klar innan 12 också, medan de andra ännu kämpade med mockningen. Sadlade sedan på Iggy och skrittade ut på en långtur i skogen. Vi var borta i över 3 timmar. De som aldrig känt kärleken till en häst kan säkert inte förstå det, men under en riktigt svart period finns det inga bättre bollplank att älta sina problem inför. Man pratar om allt och lite till, svär och gråter, och hästen blir alldeles magiskt lugn när den känner av ens tillstånd. Inte alla, men Iggy är sådan. De flesta djur man kommer nära på rätt sätt är det.
Det är vid sådana stunder man inser varför djuren är så otroligt mycket bättre än vi människor någonsin kommer kunna bli.

Ligger nu framför TVn och känner mig sunkig. Har inte orkat duscha eller tvätta håret, men on the other side, vad gör det när arbetsplatsen är ett stall. Ska titta på South Park hela kvällen. Love Actually, Notting Hill, Brokeback Mountain, Finding Neverland och alla andra snyftfilmer med kärleksberättelser är begravda långt in i bokhyllan.

Yesterday, love was such an easy game to play

Värdelös dag. Föregående natt gav mig inte en sekunds sömn. Tårar blandades med film, musik och mer tårar. Vad jag än gör, ser och hör, kan jag inte låta bli att relatera det till honom. Om kopplingarna inte redan finns skapar jag dem själv. Den filmen såg vi på vår treårsdag. Den låten brukade han spela på sin gitarr de vackra sommarkvällarna på balkongen. Det citatet beskriver vårt förhållande, som det var. Och så vidare. I all oändlighet.

Jag saknar honom. Det han betydde och var. Han räddade mig ur skiten. Han stod upp för mig och blev den första att verkligen tycka om mig. Vi hade det fint ihop, i alla fall ur min vinkel. Men nu känner jag mig bara så brutalt sviken. Det som betydde så mycket för mig är plötsligt reducerat till noll. När jag vet att han med säkerhet inte delade nöjet och känslorna den sista tiden, vad spelar min upplevelse för roll? Det vackra existerade inte någon annanstans än i mina blå ögon. Men jag minns vad vi en gång hade, och det smärtar att tänka på att det inte kommer igen.

Kylan blev min vän
min ursäkt för att
gömma mig igen
I musiken
Och Ziggy blev min bror
När du fann mig satt jag hjälplös
vid ett bord
jag som nyss föll till en
obegriplig jord

du blev min räddning
så obegripligt stort
att du vill vara min
att du vill vara min
att du vill vara min
att du vill vara min

Du var aldrig rädd
för dom som kallat mig en skada
redan skedd
du är musiken
och Ziggy han förstod
Att jag som alltid varit stum
behövde ord
jag som tvekat
jag som aldrig vågat tro

Att jag har nånting
så obegripligt stort
att du vill vara min
att du vill vara min
att du vill vara min
att du vill vara min

Det är ett under att du ser mig
att du fortfarande ser mig
Ett under att du ser mig
som någon som kan ge dig

Nånting som får dig
att vilja vara min
Att du vill vara min
Att du vill vara min
Att du vill vara min
Att du vill vara min