Once in a while along the way, love's been good to me

Jocke har gjort slut. Det är över. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, hur jag ska agera. Jag har aldrig gått igenom något sådant här förut, jag vet inte vad man gör. Vad man borde göra. Jag grät hela natten, lät till och med Mironja sova i sängen, vilket hon inte fått göra på över fyra år. Men jag behövde något varmt och levande att hålla i. Det har aldrig någonsin gjort så ont.

Någonstans hade jag en naiv förhoppning om vi hade en framtid tillsammans. Att vi en dag kanske skulle vara en familj. Nu vet jag att det aldrig kommer att bli så, och jag måste ta mig förbi det här. Jag lyckades helt enkelt inte vara tillräckligt bra för honom.

Prozac painkillers

Kikade igenom min gamla skoldator, den med Windows 2000 (eller var det till och med 98?) på, och hittade fullt med texter jag skrivit till arbeten. Bland annat ett helt gäng noveller från högstadiet. Ganska spännande. Jag minns att jag tyckte att jag var så otroligt duktig på att skriva på den tiden, det var väl det enda jag gillade med mig själv. Och lärarna var inte sena att hylla min tjugosidiga novell om en SS-soldats upplevelser och tankar under sin tjänstgöring i ett koncentrationsläger. Men nu när jag tittar tillbaka på det och verkligen läser igenom texterna inser jag att det är rent skräp. Det är så att man vill brista ut i ett rungande vrålskratt när man ser personernas repliker - så krystade att även manusförfattarna till James Bond skulle vrida sig i plågor! Dessutom trodde jag att jag kunde tyska och slängde för realismens skull in någon tysk mening eller ett ord här och där. Problemet är att Tysklands språkfascister hade avrättat mig på stört om de fått se mina grova misstag. Som tur är kunde varken svenskläraren eller SO-läraren tyska, och jag fick MVG. Lucky.

Jag sprang på nämnda svensklärare på stan häromdagen. Det blev ett par minuters vardagligt småprat och han frågade vad jag gjorde nu för tiden. När jag berättade att jag var hästskötare och ägnade mina dagar åt att mocka hästskit antog han ett väldigt sammanbitet ansiktsuttryck. Sedan log han och sa att det var bra för mig, jag som alltid varit så hästintresserad, men jag såg på honom att han blev besviken. Samma gamla prestationskrävande människa som för fem år sedan, som ännu tycker att karriär och en hög lögn går före lycka och trivsel. Some things never change.

Making islands where no island should go

Dagens att göra

- Lägga ut saker på Tradera
- Titta klart på Mount Everest-dokumentären jag tankade igår
- Gå på långpromenad med Mironja
- Åka upp till Jacob med hans kvarglömda film
- Mocka ur hela Iggys box och lägga in nytt spån
- Göra cupcakes
- Betala räkningar

If you obey your nature you'll be send to a shady prison cell

Födelsedagskalas för Elias idag. Jag gillar inte honom, men var ändå där för att moster inte skulle bli grinig. Han hade ett par vänner där också som bara var störiga. Jag avskyr verkligen pojkbarn. Högljudda, tar plats och är uppfostrade med att göra vad de vill för att de föddes med en snopp. Flickor går det lite bättre med, men samtidigt blir jag lite ledsen av att se dem. Föräldrar som får damp om de bråkar eller gör som pojkarna gör. Vi tror att vi har ett jämställt land, men så länge flickor inte tillåts vara lika högljudda, självständiga och fria som pojkar är det ren bullshit och 1700-tal.

Vissa dagar känner jag mig otroligt tonårigt rebellisk och vill nästan skaffa barn, bara för nöjet att få uppfostra dem precis som jag vill. Får jag en dag en dotter säger jag som Betnér, om hon vill hoppas jag att hon har knullat igenom hela sitt gymnasium när hon är 20, och när den tusenförste killen har halva inne och hon säger nej, då är det bannemig ett nej.

Please don't slow me down if I'm going too fast

Casper och Madame rymde ur sin hage idag. De busade, brakade rakt genom elstängslet och drog sedan järnet upp till skogen. Och vi tre tjejer efter i raketfart med grimskaft och havrehinkar. Åh, jag är helt slut! Kroppen värker och jag måste ha tappat minst ett par kilo. Skrällen. Kan upplysa om att det inte var helt lätt att få tillbaka dem till stallet heller. Pigga och spralliga efter racet i sin nyvunna frihet var de inte alltför hanterbara. Men inga skador på hästar eller oss, bara ett par oroliga ägare som dök upp lite senare. Phew.

Har spenderat kvällen i Jockes sällskap. Framför en film. Men det har varit fint ändå, lite kvalitetstid med massa prat och mys. Ibland är det fint att bara vara.

Hello Saferide - My Best Friend

You call me up in the mornings
We’ll stay on the phone until dawning
You tell me secrets I actually keep
You call me up around noon and
Bring me all the good gossip
You hold my head when I throw up
I hold your hand when you weep

And we talk about friends and we talk about records
And we talk about life and we talk about death
and we dance in the living room
Dance on the sidewalks, we dance in the movies
We dance at the festivals, dance, dance
No men ever really dance like this

Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was, and that you were too
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was
So I could fall in love with you

You call me up in the evenings
And tell me what they did this time
No matter what, I’m by your side
When it’s raining, we’ll go to the video store
We even like the same movies
No damn jedis or hobbits this time

And you laugh at my jokes and I laugh at your jokes
And I even like the birthday presents you get me
And we dance in the living room, we dance on the sidewalks
We dance in the movies
We dance at the festivals, let’s dance, dance.
No men ever really dance like this

Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was, and that you were too
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was
So I could fall in love with you
So I could fall in love with you

Why don’t, why don’t I fall
Why don’t I just fall in love with you

Damn! I wish I was a lesbian

Söndag, den officiella slöardagen. Sov fram till klockan 12, innan Tanja ringde och ville ta en fika om en timme. Ska bli fint. Vi har inte hunnit träffas så mycket på sista tiden, vi är trots allt vanliga dödliga som är upptagna med skola, jobb, sambos och andra onda förpliktelser. Det är inte som i högstadiet när vi sågs varje vaken minut på dagen. Varje rast hängde vi i cafeterian och pratade, varje lunch satt vi i fönstren i korridoren med varsin bok och varje lektion satte vi oss längst bak i klassrummen och viskade om allt och lite till. Det gick rykten om att vi var lesbiska. Jag kan förstå varför de uppstod.

Kladdkakefrukost på gång.