Hide from yourself and see how you fade

Har haft en period med status: inaktiv på MSN, communitys och blogg. Det har hänt nya saker som jag behöver fundera över och för att inte överhetta stackars hjärnan har jag ägnat mig åt mitt liv IRL istället. Ska ta och plita ner något när lusten och orken återvänder. Tills vidare kan jag åtminstone meddela att jag fortfarande lever - om någon nu skulle undra, alltså.

I feel bad, I feel bad, I feel better

Note to self: Spendera aldrig en hel dag i maj på picknick ute i det gröna, endast iklädd en tunn sommarklänning och en kofta. Även om det är varmt kommer det bli kallt alt. blåsa kalla vindar, och när det väl gör det är det för sent att ångra sig. Och en picknick med tidiga sommarkänslor uppväger inte att under fler dagar efteråt hosta tills man spyr.

Det positiva med att vara tvångsasocial i sin lägenhet är att man får mycket tid åt att fundera över livet och allt därtill. Jag har eventuellt kommit fram till beslutet att bryta upp med mitt nuvarande liv och starta något nytt. Flytta från staden till landsorten, i en helt annan del av landet, byta jobb. Slippa storstadsstressen och den kyliga mentaliteten som jag aldrig ändå gillat. Iggy skulle kunna få det så bra också, i ett litet, mysigt stall på landet med enorma gröna, kuperade hagar att bara må bra i. Och Mironja skulle ha möjligheten att springa utomhus hela dagarna, inte tvingas sitta inomhus i lägenheten efter jobbet och mellan promenaderna. Det är ju liksom inte bara jag som ska ha den bästa möjliga tillvaron.

De där funderingarna har existerat länge, och efter allt som hänt den senaste tiden har mina drömmar bara blivit starkare. Fan, det är ju nu jag borde ta chansen och göra allt det jag velat men inte kunnat tack vare att jag faktiskt delade mitt liv med någon annan. Nu är den begränsningen borta, och jag undrar egentligen vad det är jag väntar på. Alla jag känner vet ju att jag överväger att dra härifrån, så det lär ju inte komma som någon överraskning. Har suttit på Hemnet och blängt mig galen på små, söta hästgårdar för nästan inga pengar alls. Så... ja. Jag ska ta mig några fler funderare, kika på jobb och mäklare, och sedan får vi se vad som skett till hösten.

I thought you said summer is going to take the pain away

Över en månad har passerat, och jag känner mig fortfarande som ett emo. Och imorgon fyller mamma år. Bra tajming. Jag kommer sitta där med släkten på plats och kämpa mot tårarna när alla ska delge sina sympatier om hur tråkigt det är att det tagit slut. Ja, jag VET att det är tråkigt. För mig (och Jocke?) framför alla andra. Och alla kommer tala om hans dåliga sidor, så som folk alltid gör när de vill visa medlidande. "Men du, minns du inte det där, den där gången, hur han brukade vara. Det är väl skönt att slippa?".
De har fel. Det finns inget som är skönt att slippa. Och jag hatar mig så fruktansvärt mycket för att jag är så svag. Mina feministiskt lagda föräldrar var redan i början av mina tonår måna om att påtala det viktiga i att vara självständig och aldrig hänga upp sitt välmående och sitt liv på en kille. Visst, sa jag, det kommer jag aldrig göra. Se vad som hände. I'm a complete mess.

Ligger hemma i feber och snorattacker. Utanför fönstret skiner solen, och jag orkar inte ens gå ut på balkongen av rädsla för att dö i lungsot eller liknande. Och jag saknar Iggy. Sara med Top Cat skulle ta med honom som handhäst en sväng idag, så att han slipper bli stel. Snällt gjort. Borde väl köpa något fint åt henne då hon vägrar ta emot pengar, men vad köper man till en tjej som fick en splitterny bil i 20-årspresent av sina föräldrar och redan har ett par miljoner på kontot?

Det kanske kommer en förändring

Jag brukar inte vara ett av de fanatiska kentfansen, men inatt går den här låten på repeat. Ibland undrar jag hur Joakim Berg bär sig åt.

Älskling, sommaren kommer långsamt
Tänk om du kunde se
lilla Sverige ändrar form
Husen & gatorna är tomma
Semestertid är landet i undantagstillstånd

En motorväg, skär genom centrum
över torgen och betongen
i en plötslig hagelstorm
Man glömmer att nätterna är korta
och sömnen den bedrar mig
med min hjärtesorg

Men älskling, i natt kom du tillbaka
och allting var förlåtet
i en sällsynt lycklig dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
hänger skuggan av hoppet kvar i mina rum

Älskling, jag vet att du är vaken
Signalen når din del, av världen
men får inget svar
I värmen står luften dödligt stilla
Tänk om du kunde se
hur processen tappar fart

Älskling, i natt kom du tillbaka
och allting var förlåtet
I en återvunnen dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
hänger skuggan av hoppet kvar på mitt rum

Älskling, jag har hittat in från mörkret
det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
En ny start, jag tänker nya tankar
men allt det där du föll för
finns fortfarande kvar
Allting har förändrats
men jag känner likadant

Älskling i natt kom du tillbaka
och allt fick sin förklaring
i en återvunnen dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
ser jag skuggan av hoppet försvinna från mitt rum
Skuggan av hoppet försvinner från mitt rum

Älskling, jag har hittat in från mörkret

Jag har valt att ta bort större delen av inläggen från mars till och med nu. De ligger kvar på bloggen men är tills vidare inte publika. För mycket känslor och för mycket privata saker som jag inte känner att omvärlden behöver ta del av just nu.

Dagens positiva lista

Saker jag borde vara glad över:

Jag har världens bästa föräldrar.
Jag har en underbar häst.
Min lägenhet är söt.
Jag är inte längre överviktig.
Jag har fina vänner.
Feel good-shopping för 5000 spänn imorgon.
Jag är duktig på att rita.
Inga måsten denna vecka.
Jag ska se Familjen i sommar.
Jag ska även se Death Cab for Cutie i sommar.
Jag bor i ett lugnt område.
Min ekonomi ligger på plus.
Jag ska åka till Island i juli.

I don't look back, still I'm dying with every step I take.